I väntan på Linnslusen

Om hon är häxa kan vi bränna henne på bålet :o)

Julen börjar som alltid med att göra lite fint utanför...

Och med att hoppas på snö!

Ego i mitt hjärta

En Obotlig Optimist finns inte mer. Denna källa till skratt, fundersamhet, charm, personlighet, gråa hår, uppmärksamhet, vitalitet, beundran och inte minst kärlek som han gav och fick av alla som han berörde på sin väg. Ingen som någonsin träffat Ego har glömt honom och det kommer inte vi heller att göra. Nu tar Liff hand om honom i sin flock.

TACK Susanne! Tack Lennart! Tack Thomas, Emil och Andreas för att ni på allra allra bästa sätt har tagit hand om vårt Ego. Tack för att ni fanns för honom och tack för att ni var lika förälskade i honom från första dagen som jag var. Han fick det suveränt bäst hos er och jag har aldrig ångrat att han flyttade hemifrån till just er och jag är er så tacksam!

Mitt älskade Ego, hur man än gör så kommer det aldrig att finnas någon som du. I kväll är alla mina tända ljus för dig.

Det går in ca. 65

Förlåt

Härlig helg!

Lunch utanför under värmelampor, gott!


Anna och Karen kör tonårsvarianten med bus bakom musikanten

Kungliga stallarna

Ungefär 50 i vardera....

Efterlängtat besök av tjejer från RC! Theresia, Anna och Emma (sistnämnde längtade dock inte lika mycket efter mig och stannade hemma, hon sa hon var sjuk). Konceptet med stort K var ankomst fredag till glögg och middag, lördag utflykt till Köpenhamn, söndag promenad på Söderåsen i strålande solsken.

En härlig dag i Köpenhamn, kändes som att vi hann med jättemycket! Glögg, god mat, shopping, lunch ute under värmelampa, tomteparad med shettis, massor av människor, presenter till oss själva, julthe, julkaffe, ost frossa, perfekt parkering med Bilen, lite turisting i Bilen och inte minst ett klappa-drottningens-hästar besök på min gamla arbetsplats Den kongelige Stald État (kungliga hovstallarna). Kul att vara där igen sa jag, vackra vagnar kan man alltid se på och hästarna var superkeliga. Vi konstaterade efteråt att fast hästarna verkligen fick kli med naglar och allt, så varken luktade vi eller var smutsiga av häst efterår - då är dom rena!

Som sagt hem till ost och vin, hemmagjord choklad. Den klassiska tävlingen "vem får in flest vindruvor i munnen" (japp, vuxenpoäng!) avgjordes innan vi softade framför tv'n.

Söndagen i hällregn blev man uttvingad till träning av Singel (tack för hjälpen!), så upp på Söderåsen till närsök, linjetag och prova på dubbelmarkeringar. Träningen gick väl så där, Singel är lite seg efter löp och träningsuppehåll. Därefter rundtur i bilen, vi ville ha fikat hos Lotta på Åsen men det var stängt, så vi åkte till Skäralid och upp på Kopparhatten. Lunchen intogs till slut hos Kalle på Spången till dofterna av deras julbord.

Summa summarum av helgen: Nu är vi laddade inför julen!

Tack tjejer för besöket! Kram

SJCh Mekkisen af Hulabacken

Jag bugar och bockar för kära träningskompisen Ingela som med sin Mekko idag har blivit Svensk Jaktchampion! En makalös säsong för detta par, som tog sista ettan i öppen i september och därefter 3 ettor i elitklass på bara 8 dagar i oktober. Sedan dess har vi alla väntat med spänning på det praktiska provet, som idag alltså satt som en smäck!
Klackarna i taket för Ingela och Mekko - nu väntar vi bara på championfesten!

WT för alla andra

Som alltid jätteroligt att åka iväg på prov! Denna gången dock med ett lätt inslag av bitterhet eftersom jag inte kunde starta Singel, som passar på att löpa över två anmälda prov och en utställning.

Som alltid var det även regn denna dag (Det var ju ditt ansvar A-L?), men vad gör det i gott sällskap? Fick se härligt hundarbete, Anna-Lena och Leia på dagens snyggaste dirigering + markering och Ingela och Mekko på dagens snyggaste långa enkelmarkering, sammanlagt kammade dom hem en andra och en tredje plats i elitklass. Jag såg varken Dipper eller Simson, men etta och tvåa blev dom i allafall! Stort grattis till alla era finfina placeringar!

Malin och Håkan vann varsinn korv. Själv vann jag inget, förutom en dränkt kamera och faktiskt också nöjet att bara kunna starta min nya bil och köra upp och ut från gyttjebads parkeringen där andra hade fått kämpa och putta på. Hade någon bara haft en draglina, så hade jag och bilen NATURLIGTVIS hjälpt till! ;o)

Tack för en trevlig dag Malin med Simson, Anna-Lena med Dipper och Leia, Ingela med Röjja och Mekko och Håkan med Posh - som alltid!

Nu börjas det...

Känner egentligen inte av det förrän vi ställer om till vintertid. Är inte alls förtjust i detta fenomen, vill mycket hellre ha längre ljust på eftermiddagen än om morgonen. Vem behöver det då om man får fråga? Man är ju ändå så trött så man nästan skiter i vilket.

Men så fort dagen blir så kort att det är mörkt redan vid sju, så ställer min kropp långsamt in sig på dvala. Inte för att jag egentligen vill det, för jag gillar ju verkligen hösten! Jag har heller egentligen inget emot tiden när man måste tända i brasan, ha mängder med stearinljus och myset infinner sig så lätt. Sitta nära och dricka the i mängder.

Men kroppen säger något annat, stänger liksom ner på halvfart. Får svårare att se ljuspunkterna men söker värmen under täcket och föredrar att stanna där ett bra tag. För att endast vakna till liv vid juletid, till doften av glögg, æbleskiver och ädelgran. Sinnet går in i glasbubble mode och fantasin börjar tryta, ingenting känns så värst intressant, ej heller ens levebröd. Helt ointresserad av tv, surfning på nätet känns oinspirerande och man somnar in så fort katten lägger sig på ens mage och spinner. Vaknar då och då till liv för att mysläsa i en hög trave med böcker. Vill krypa till sängs vid 17, det är ju ändå mörkt... Deppig? Nej då, bara i kroppsligt stillestånd.

I dessa månader har ju ändå jakten som jag älskar så kunnat hålla mig vid liv. Naturen, djuren, hundarna, traditionerna, kylan, fukten och värmen därpå. Doften, maten och rosiga kinder. Blickar som möts i samförstånd, minnen om tidigare upplevelser.
Men i år är det inte en möjlighet, armbågen sätter stopp, kan inget lyfta. Har ingen hund att apportera med, en är för gammal, en är för ung, andra bor för långt bort. Men kanske hade man då kunnat hålla sig vaken...

Gonatt mina vänner...endast Singel är vaken....