fredag 12 mars 2010

Pediculos

Så här ser det oftast ut hemma hos oss.

Kille lägger sig i sin favoritsäng. Då kommer Singel och ska våldmysa. Då går Kille. Kille hittar en annan säng. Dit hittar Singel och lägger sig nära. Då går Kille. Kille lägger sig på ovanvåningen. Dit hittar Singel och gosar ner sig. Båda går ner på undervåningen. Kille nu helt psykiskt utmattad. Lägger sig i en tom bädd. Singel lägger sig ovanpå Kille. Båda somnar.

Då kommer katten och hittar två svarta värmedynor med gosig päls. Ställer sig och stirrar på dem, ivrigt pumpande med frambenen. Värmedynorna ser hjälplöst på, vet vad som väntar. Den sticks. Katten upp i bädden, fixerar närmaste kinder med klorna framme och slickar den svarta nosen ren. Högljutt spinnande. Den ofixerade värmekudden gömmer sig, hoppas på det bästa och är nästan osynlig. Ligger HELT still, precis som den som sitter fast i 10 klor. Att röra sig medför smärta. SMÄRTA. En av dem förlorade. Två av dom vann. Endast katten är nöjd. Alla somnar utmattade.



Håller kvällsföreläsningar just nu. Om ektoparasiter. Berättar då för deltagarna om hur den värds specifika lusen ändå kan hamna på fel ställe. Typ som det går till hemma hos oss. När man våldgästas i sin bädd av familjemedlemmar man inte vill ha där. Så sprids pediculos.

torsdag 4 mars 2010

Medan vi väntar...

...dels på att jag ska ha något att skriva om i bloggen och dels på våren, låter jag denna bilden tala för sig själv.

För dem som ändå ställer sig lite frågande vill jag påpeka att bilden är tagen i april förra året och i barnets näsa blommar - förunderligt nog - kastanjeträdet på ljuvligt vis.

Konklusion: våren är snart här!