fredag 29 november 2013
söndag 3 november 2013
lördag 5 oktober 2013
Live Love Laugh
Skulle vilja leva hundra procent efter overskriftens ord. Leva som om varje sekund vore den sista, älska (och bli älskad) som att det vore avgörande för överlevnad och göra livet till ett livsförlängande skratt. Och faktum är att som den känslomänniska jag ju faktiskt är så lever jag ganska mycket efter ovanstående principer. Men ibland måste man påminna sig för livet blir för svårt att det bara händer av sig själv. När stressen, sorgerna, sjukdomar, tunga beslut, brustna hjärtan osv sätter in, ja då är det banne mig svårt att komma ihåg att se världen med ett glimt i ögat. Det finns tider då man vill ge upp.
Men ta vara på tiden. Ta vara på livet. Ta vara på kärleken och skratten. Öppna ögonen för det vackra, låt de små sakerna ta plats. Fyll ut med andetag, se kristalllerna i naturen. Se de vänliga ögonen runt dig, hör musiken. Sålla i minnena, bär med dig det du blir stark av. Njut av fantastiska ögonblick, börja om på nytt om det behövs. Smid din tillvaro, värna om den. Uppskatta kärleken om den finns och om inte, uppskatta att den kanske kommer. Låt vinden smeka din kind och är den kall, så njut av värmen när den kommer tillbaka. Tänd en brasa i ditt indre och fodra den med glöderna.
Kanske är livet, kärleken och skratten här i kort tid. Ta vara på dem alla.
Men ta vara på tiden. Ta vara på livet. Ta vara på kärleken och skratten. Öppna ögonen för det vackra, låt de små sakerna ta plats. Fyll ut med andetag, se kristalllerna i naturen. Se de vänliga ögonen runt dig, hör musiken. Sålla i minnena, bär med dig det du blir stark av. Njut av fantastiska ögonblick, börja om på nytt om det behövs. Smid din tillvaro, värna om den. Uppskatta kärleken om den finns och om inte, uppskatta att den kanske kommer. Låt vinden smeka din kind och är den kall, så njut av värmen när den kommer tillbaka. Tänd en brasa i ditt indre och fodra den med glöderna.
Kanske är livet, kärleken och skratten här i kort tid. Ta vara på dem alla.
måndag 23 september 2013
Ordets kraft
Jag tänker på det här med ord. Jag värnar om språkets mångfald, försöker använda ett nyancerat språk och uppskattar när folk kan uttrycka sig korrekt och med precision. Jag avundas folk som med exakta ord kan pricka helt rätt i precis vad de vill uttrycka, oansett vad det är att de vill uttrycka. En känsla, en åsikt, en upplevelse. Samma beundran har jag inte för konstnärer, för de och jag pratar inte samma språk, vi forstår inte varandra alls. En tavla för mig kan ha fina färger eller fula färger, vara fin att se på eller rena rama kluddet. En skulptur kan föreställa något eller så gör den inte. Oansett vad har jag svårt att se att konstnären uttrycker något.
Men ord har makt. Ord är magiska, fängslande, värdefulla i sin korthet eller fulla längd. Det finns inga fula ord, det finns ord som har en ful betydning men bokstäver som har satts samman har alltid ett uttryck och ger ett intryck. Ord kan klargöra, skapa missförstånd, insikt, oreda och inte minst sätta punkt. Ord kan vara avgörande, vilseledande, manipulera och skapa historia. Vissa ord blir kult, ihågkomna och beundrade. Andra förstod man inget av och vissa vill man glömma i samma ögonblick de uttalades. Orden har utvecklats i århundraden och kommer att utvecklas länge länge till. Vilket annat redskap har ovanstående möjligheter och makt?
Var hittar man då dessa maktfulla ord? Inte alls svårt egentligen, det finns massor med klassiska ställen. Religiösa böcker, biografier, dokumentärböcker...you name it. Med internet finns det oceaner av ord och ord som sagts om ord. Ord som vänts, ord som har diskuterats, ord som har skapat nya ord. Ordekvilibrister och retoriker finns överallt på gott och intetsägande. Konsten är kanske mer att hitta dem i de små som uttrycker sig så det går rätt in i hjärnbalken och stannar där. Det kan vara i en dagbok, en dokumentär på teve, en musiktext som hittar precis rätt, eller en vän som delar ett betraktande med dig. Jag som annars avskyr klyschor kan gång på gång förvånas över hur klockrena de är.
Jag tänker mycker över det som sägs. Ibland tänker jag inte över dem alls, de går inte in. Men språket betyder mycket och det att kunna uttrycka mig verbalt är viktigt för mig. Andras ord är viktiga, mina egna skriver jag ibland ner. En kartong med mina tankar, berättelser, fantasier och känslor har med åren fyllts till bredden och har sin plats där utan att återupptas. Jag pratar av mig i mina böcker och de är mina vänner. Jag läser musiktexter och blir ibland förundrad över geniala människor som kan berika oss i både musik och ord.
Jag kan inte uttrycka mig klarare än så här vad språket betyder för mig. Men jag kanske kan förklara det genom att citera Sarah Bernardt (1844-1923):
"Your Words are my food, your breath my wine. You are everything to me."
Men jag måste tamigfan lära mig att ibland ska jag bara hålla käften.
Men ord har makt. Ord är magiska, fängslande, värdefulla i sin korthet eller fulla längd. Det finns inga fula ord, det finns ord som har en ful betydning men bokstäver som har satts samman har alltid ett uttryck och ger ett intryck. Ord kan klargöra, skapa missförstånd, insikt, oreda och inte minst sätta punkt. Ord kan vara avgörande, vilseledande, manipulera och skapa historia. Vissa ord blir kult, ihågkomna och beundrade. Andra förstod man inget av och vissa vill man glömma i samma ögonblick de uttalades. Orden har utvecklats i århundraden och kommer att utvecklas länge länge till. Vilket annat redskap har ovanstående möjligheter och makt?
Var hittar man då dessa maktfulla ord? Inte alls svårt egentligen, det finns massor med klassiska ställen. Religiösa böcker, biografier, dokumentärböcker...you name it. Med internet finns det oceaner av ord och ord som sagts om ord. Ord som vänts, ord som har diskuterats, ord som har skapat nya ord. Ordekvilibrister och retoriker finns överallt på gott och intetsägande. Konsten är kanske mer att hitta dem i de små som uttrycker sig så det går rätt in i hjärnbalken och stannar där. Det kan vara i en dagbok, en dokumentär på teve, en musiktext som hittar precis rätt, eller en vän som delar ett betraktande med dig. Jag som annars avskyr klyschor kan gång på gång förvånas över hur klockrena de är.
Jag tänker mycker över det som sägs. Ibland tänker jag inte över dem alls, de går inte in. Men språket betyder mycket och det att kunna uttrycka mig verbalt är viktigt för mig. Andras ord är viktiga, mina egna skriver jag ibland ner. En kartong med mina tankar, berättelser, fantasier och känslor har med åren fyllts till bredden och har sin plats där utan att återupptas. Jag pratar av mig i mina böcker och de är mina vänner. Jag läser musiktexter och blir ibland förundrad över geniala människor som kan berika oss i både musik och ord.
Jag kan inte uttrycka mig klarare än så här vad språket betyder för mig. Men jag kanske kan förklara det genom att citera Sarah Bernardt (1844-1923):
"Your Words are my food, your breath my wine. You are everything to me."
Men jag måste tamigfan lära mig att ibland ska jag bara hålla käften.
onsdag 22 maj 2013
Definitonen på...
...sorg måste vara den känsla av panik och totalt oförstående när man inser att man aldrig kommer att träffa vederbörande igen..
Ett hjärta i himlen
lördag 18 maj 2013
Sorg
Senaste 3 veckorna har varit hemska. Sorgliga. Trösteslösa. Gripande. Känsliga. Eftertänksamma. Och inte minst fyllda av tårar och hjärtesorg.
Att mista är en naturlig del av livet. Det är ofrånkomligt. Det ingår vare sig vi vill eller inte. Men varför kan det inte finnas en knapp som gör att vi kan förutse det som komma skall? En knapp som förbereder oss, som hjälper oss och som gör att vi kan komma igenom det utan att det känns som att man själv ska dö? En knapp som gör att man bättre kan klara av att se sina nära och kära i oändlig sorg? En knapp som helt enkelt bara gör att man vet vad man ska göra för att klara situationen. Och kanske kanske en liten knapp som gör att man inte blir irriterad över alla välmenande "tiden läker alla sår" för det har det aldrig gjort hos mig. Mycket har jag lärt mig acceptera och mycket har jag jag lärt mig leva med, men inte fan har någon tid läkt några sår...
Carl-Axel - min Hjulmutter, min hjärtevän, min kompis, min mentor, min förebild.
I många år har jag sagt till Hjulmutter att han ska sluta tramsprata om när han inte finns längre, för ett liv utan honom har aldrig varit en realitet för mig och det skulle definitivt inte bli verklighet i min verklighet i allafall. Jag har alltid sagt att han fick vänta tills jag själv hoppat ur träskorna, efter det kunde han få göra som han ville. Långa och många har diskussionerna varit om detta men på senaste året har jag motvilligt fått ge mig i dem, för som C-A sa...nu måste du förstå att det kommer att hända. Inte idag, inte i morgon men det kommer att hända. Nä, sa jag då. Jo, sa han. Jaja, sa jag då men då får du vara den jag ser först när jag kommer upp, du får ta emot mig. Det finns ingen Gud eller himmel sa Carl-Axel. Ta emot mig var fan du vill sa jag, bara du tar emot mig! Okej, sa Carl-Axel, jag tar emot dig.
Älskade Hjulmutter, saknaden är enorm och jag förstår inte hur det ska gå att finnas till utan dig! Den här dikten tillägnar jag dig - tyvärr har jag inte skrivit den själv men den är så passande tycker jag...
Inte kan väl nån bli länge kvar(Högt ovan himmelens stjärnor)
Inte kan väl nån bli länge kvar
som har reslust i sin själ,
man borde sagt Vi möts nånstans
i stället för farväl
Inte kan väl nån så full av liv
vissna ner och bara dö,
man borde sagt Vi ses igen
i stället för adjö
Inte kan väl nån så stark, så skör
bara bli till mull och stoft
man borde sagt att blommor dör
men aldrig deras doft
Atle Burman
Ymer - Min YmsePymse, min Miller, min husets herre, min kompis, mitt hjärta
Hade ju egentligen medan han fortfarande levde tänkt berätta vad som egentligen hände efter de där fasansfulla dagarna i januari då han var borta. Ville berätta för alla gulliga goa och omtänksamma människor hur hans konvalescens gick, hur han hade det och inte minst hur mycket han betyder för mig. Men det blev aldrig gjort, det var för tungt helt enkelt. För svårt att beskriva, för känslomässigt och jag vet inte om ni förstår men kanske kändes det lite som att jag gav upp om jag satte allt på pränt. Helt enkelt tror jag att jag väntade på dagen då jag på fb jublande kunde berätta att nu var Ymer okej igen, han var ute som vanligt, han såg hörde och hittade hem... Men den dagen kom aldrig och den 26 april hade vi vår sista dag tillsammans. Han somnade in i min famn, vi var bara han och jag i vår sista stund tillsammans. Han kröp spinnande ihop i min famn som alltid och vi satt länge så efter att det var slut.
En dag ska jag berätta hans historia för er, men det är fortfarande för tungt. Saknaden går inte över.
Kille - Min killelille, min Killer, min vän, mitt busfrö, min chef, mitt hjärta.
Saknar dig så, varenda eviga dag. Jag ser dig, jag hör dig, jag letar efter dig men du finns inte...
Njuter du med Liff? Pratar du med henne och skrattar hon då? Badar du? Gräver du? Äter du äpplen och morötter? Nu är ni tre med Ymsekatten...
Att mista är en naturlig del av livet. Det är ofrånkomligt. Det ingår vare sig vi vill eller inte. Men varför kan det inte finnas en knapp som gör att vi kan förutse det som komma skall? En knapp som förbereder oss, som hjälper oss och som gör att vi kan komma igenom det utan att det känns som att man själv ska dö? En knapp som gör att man bättre kan klara av att se sina nära och kära i oändlig sorg? En knapp som helt enkelt bara gör att man vet vad man ska göra för att klara situationen. Och kanske kanske en liten knapp som gör att man inte blir irriterad över alla välmenande "tiden läker alla sår" för det har det aldrig gjort hos mig. Mycket har jag lärt mig acceptera och mycket har jag jag lärt mig leva med, men inte fan har någon tid läkt några sår...
Carl-Axel - min Hjulmutter, min hjärtevän, min kompis, min mentor, min förebild.
Carl-Axel i mitt hjärta
I många år har jag sagt till Hjulmutter att han ska sluta tramsprata om när han inte finns längre, för ett liv utan honom har aldrig varit en realitet för mig och det skulle definitivt inte bli verklighet i min verklighet i allafall. Jag har alltid sagt att han fick vänta tills jag själv hoppat ur träskorna, efter det kunde han få göra som han ville. Långa och många har diskussionerna varit om detta men på senaste året har jag motvilligt fått ge mig i dem, för som C-A sa...nu måste du förstå att det kommer att hända. Inte idag, inte i morgon men det kommer att hända. Nä, sa jag då. Jo, sa han. Jaja, sa jag då men då får du vara den jag ser först när jag kommer upp, du får ta emot mig. Det finns ingen Gud eller himmel sa Carl-Axel. Ta emot mig var fan du vill sa jag, bara du tar emot mig! Okej, sa Carl-Axel, jag tar emot dig.
Älskade Hjulmutter, saknaden är enorm och jag förstår inte hur det ska gå att finnas till utan dig! Den här dikten tillägnar jag dig - tyvärr har jag inte skrivit den själv men den är så passande tycker jag...
Inte kan väl nån bli länge kvar(Högt ovan himmelens stjärnor)
Inte kan väl nån bli länge kvar
som har reslust i sin själ,
man borde sagt Vi möts nånstans
i stället för farväl
Inte kan väl nån så full av liv
vissna ner och bara dö,
man borde sagt Vi ses igen
i stället för adjö
Inte kan väl nån så stark, så skör
bara bli till mull och stoft
man borde sagt att blommor dör
men aldrig deras doft
Atle Burman
Ymer - Min YmsePymse, min Miller, min husets herre, min kompis, mitt hjärta
Hade ju egentligen medan han fortfarande levde tänkt berätta vad som egentligen hände efter de där fasansfulla dagarna i januari då han var borta. Ville berätta för alla gulliga goa och omtänksamma människor hur hans konvalescens gick, hur han hade det och inte minst hur mycket han betyder för mig. Men det blev aldrig gjort, det var för tungt helt enkelt. För svårt att beskriva, för känslomässigt och jag vet inte om ni förstår men kanske kändes det lite som att jag gav upp om jag satte allt på pränt. Helt enkelt tror jag att jag väntade på dagen då jag på fb jublande kunde berätta att nu var Ymer okej igen, han var ute som vanligt, han såg hörde och hittade hem... Men den dagen kom aldrig och den 26 april hade vi vår sista dag tillsammans. Han somnade in i min famn, vi var bara han och jag i vår sista stund tillsammans. Han kröp spinnande ihop i min famn som alltid och vi satt länge så efter att det var slut.
En dag ska jag berätta hans historia för er, men det är fortfarande för tungt. Saknaden går inte över.
Kille - Min killelille, min Killer, min vän, mitt busfrö, min chef, mitt hjärta.
Saknar dig så, varenda eviga dag. Jag ser dig, jag hör dig, jag letar efter dig men du finns inte...
Njuter du med Liff? Pratar du med henne och skrattar hon då? Badar du? Gräver du? Äter du äpplen och morötter? Nu är ni tre med Ymsekatten...
Kille och Ymer i mitt hjärta
fredag 26 april 2013
Vårens allraste bästaste
Länge sedan jag höll på med häst nu. Länge sedan jag red, mockade, smörjde sadlar, fixade, donade, kämpade och hade det där gedigna intresset som gjorde att jag hängde med i stamtavlor och resultatlistor. Men lusten att ta upp det där intresset har jag fortfarande! Och jag har turen att bo på ett ställe där jag har allt det mysiga med hästar tillgängligt. Att pussa på dom, krama på dom. Borsta när man vill, mocka när man vill. Och framför allt vara nära och känna doften och samhörigheten som ger så mycket av allt det goda i kroppen av värme, lugn och stillsamhet. Att ha det nära inpå är lyx för mig och saknaden är stor när det är tomt i stallet.
En alldeles egen och särskild plats i hjärtat har allas vår Danne. Olycksfågeln med ett sinne av guld. Klok, vacker och alldeles alldeles underbar! Fast han råkar ut för olyckor och sjukdomar med jämna mellanrum har han aldrig mist sitt goda humör och sin tillit till sina omgivningar. Han var hingst länge men det märktes knappt, lika snäll som dagen är lång.
Danne har blivit pappa till ett par finfina föl genom åren. Den senaste sonen föddes i förrgår och valde att komma till världen 3-4 veckor för tidigt. Till stor överraskning för omgivningarna och inte minst hans mamma som inte hann producera någon mjölk alls. Det såg inte bra ut för den lille men med råmjölk från ett annat sto, några mjölkstimulerande injektioner till mamma och mycket TLC till båda ser det nu bättre ut och vi hoppas på det bästa! Med Danne som pappa kan man inte annat än värna extra mycket om den lilla fölungen och man blir så rörd när man hör att det smaskas :-). Lycka till i livet du lilla parvel...
En alldeles egen och särskild plats i hjärtat har allas vår Danne. Olycksfågeln med ett sinne av guld. Klok, vacker och alldeles alldeles underbar! Fast han råkar ut för olyckor och sjukdomar med jämna mellanrum har han aldrig mist sitt goda humör och sin tillit till sina omgivningar. Han var hingst länge men det märktes knappt, lika snäll som dagen är lång.
Danne har blivit pappa till ett par finfina föl genom åren. Den senaste sonen föddes i förrgår och valde att komma till världen 3-4 veckor för tidigt. Till stor överraskning för omgivningarna och inte minst hans mamma som inte hann producera någon mjölk alls. Det såg inte bra ut för den lille men med råmjölk från ett annat sto, några mjölkstimulerande injektioner till mamma och mycket TLC till båda ser det nu bättre ut och vi hoppas på det bästa! Med Danne som pappa kan man inte annat än värna extra mycket om den lilla fölungen och man blir så rörd när man hör att det smaskas :-). Lycka till i livet du lilla parvel...
söndag 14 april 2013
Vår! Forår! Spring!
Jag är ju normalt ganska ointresserad av vädret. Ja, eller det är jag ju inte egentligen men jag finner mig i det och accepterar det mesta utom blåst och allt över exakt 24 grader. Men i år har det varit TUFFT att skita i att våren aldrig kommer, nu behöver man den ju faktiskt i kropp och själ.
Idag kom då den första vårdagen som jag ser det. När solen värmer ens ansikte och man känner lite doft av gräset som stilla vaknar till liv. Fåglarna som sjunger lite högre än vanligt och de första flygfanskapen landar i ens näsa. Ja då minsann är det vår! Innan idag har vi mest lurats till att det har blivit vår, vi har fått känna aningen av den då och då, tillräckligt för att få upp hoppet som sedan har slagits ner med en käftsmäll sekunden efter.
Men idag har man märkt naturen sjuda av liv, inte minst för att det pippas och jökas och förökas vart man än vänder blicken. Hararna ger järnet på fälten, duvor och kråkor använder linden utanför mitt kontorsfönster och dom jävla stararna väcker mig tidigt på morgonen när de absolut ska ha in hela buskar under taket. Stona går feta utanför i hagen och spricker vilken sekund som helst med sina vårföl. Bonden sprider skit och skitlukt med en galens envishet och jag njuter och drar in härligheten helt ner i lungorna. Päls från Lekas trimning idag försvann snabbt som attan och ger kanske extra värme och skydd för en liten ny blåmes. Överallt håller naturen på att vakna i vacker förväntan om det som komma ska. Och inte minst är dagarna så mycket längre nu att det rent faktiskt känns som att man själv kan börja vakna ur sitt ide och bege sig ut i världen och ta emot den med öppna armar. Välkommen!
Idag kom då den första vårdagen som jag ser det. När solen värmer ens ansikte och man känner lite doft av gräset som stilla vaknar till liv. Fåglarna som sjunger lite högre än vanligt och de första flygfanskapen landar i ens näsa. Ja då minsann är det vår! Innan idag har vi mest lurats till att det har blivit vår, vi har fått känna aningen av den då och då, tillräckligt för att få upp hoppet som sedan har slagits ner med en käftsmäll sekunden efter.
Men idag har man märkt naturen sjuda av liv, inte minst för att det pippas och jökas och förökas vart man än vänder blicken. Hararna ger järnet på fälten, duvor och kråkor använder linden utanför mitt kontorsfönster och dom jävla stararna väcker mig tidigt på morgonen när de absolut ska ha in hela buskar under taket. Stona går feta utanför i hagen och spricker vilken sekund som helst med sina vårföl. Bonden sprider skit och skitlukt med en galens envishet och jag njuter och drar in härligheten helt ner i lungorna. Päls från Lekas trimning idag försvann snabbt som attan och ger kanske extra värme och skydd för en liten ny blåmes. Överallt håller naturen på att vakna i vacker förväntan om det som komma ska. Och inte minst är dagarna så mycket längre nu att det rent faktiskt känns som att man själv kan börja vakna ur sitt ide och bege sig ut i världen och ta emot den med öppna armar. Välkommen!
torsdag 14 februari 2013
måndag 11 februari 2013
måndag 21 januari 2013
Bästa presenten?
Singel har fyllt 5 år! Den söta fröken fräken! Hon kom till mig oplanerat och bakvänt, det känns som igår att jag hämtade henne på Hammarö. Grattis till världens bästa SingelPingelPongel! <3 p="p">
Nåväl, av sin matte fick hon i present att bli kastrerad :-) Matte har bestämda åsikter om att detta bör göras på alla hundar och katter som inte ska ingå i aveln - och det blir alla djur i hushållet.
Jag behöver egentligen inte förklara mig, själv tycker jag att det är ganska inlysande varför jag tänker så, men i korta drag så är mina åsikter så att hundar och katter ju har en könsdrift som är rent instinktivt betingad, de känner ingen sexuel njutning och har därför inte behov av fungerande könsorgan för att fungera och må bra. Snarare tvärt emot är många av dem negativt påverkade av sin könsdrift och därför till och med mår bäst av att bli kastrerade. Att slippa tiklöp är en fördel för oss såklart, men jag tycker att fördelarna för tiken/hanhunden av att bli kastrerade är så stora att de kan kan rättfärdiggöra det på egen hand.
Nåväl, jag kan prata/skriva länge om kastrering av hund eftersom jag brinner så för det, men nu är Singel kastrerad i allafall och så här gick det till:
Singel har fått en lugnande spruta - inte många djur som ska opereras får somna i sin mattes famn...
Singel väljer en lättare alternativ sovställning...inte precis stressad av situationen!
Operationssalen är klar!
Venflon/kateter ilagt för lättare tillgänglighet
Bedövningen påbörjas med injektionsanestetika
En tub ska i luftstrupen, Singel är nu helt bedövad
Tuben är i!
Narkosgasen kopplas in och andningen övervakas noga av vet Zsofia och djursjukvårdare Monika (och inte minst av en hysterisk matte...)
Pulsen mäts i tungan
Dags för finputsning
Steriltvätt
På plats på operationsbordet, allt inkopplat inkl blodtrycksmätare (vit sladd)
Övervakning av hjärta, puls, tryck osv
Narkosapparat
Vätska tillförs för att undvika dehydrering
Allt är sterilt
Vet Elisabet börjar operationen (matte lättare nitisk)
Hudsnitt med fina små blodkärl
Snittet in till buken, man aktar noga att man inte skär på ett organ och säkrar därför med en pincett
Livmodern hittad!
Livmodern är den fina lilla rosa strängen som ligger skyddad av gulvitt fett. En livmoder kan växa till 15-20 gånger sin storlek vid dräktighet eller livmoderinfektion, men nu är den söt, fin och frisk mellan två löp.
Äggstocken har hittats och underbinds för att hindra blödning
Inte så mycket plats att jobba på
Frilagd äggstock med tillhörande livmoderhorn
Båda hornen med sina äggstockar är nu fria. Har tyvärr ingen bild på när livmodertappen underbinds och avlägsnas, men det är nästa steg.
Innersta lagret sys, bukhinna och innersta muskellager
Mulskellagret sys i hop i flera lager
Fina och täta stygn i underhuden
Man kan sy i huden eller knipsa ihop med agraffer, små stålklämmor
Många är dom!
Färdig att göra ren efter operationen, allt har gått bra och Singel flyttas till uppvaket
Trött och lite kall
Smärtstillad och vaknar långsamt
Så här går det till, en stor operation men relativt okomplicerad :-) Efter 10 dagar tas stygnen och hunden är då helt opåverkad av operationen och kan se fram till ett liv utan risk för livmoderinfektion!
Nåväl, av sin matte fick hon i present att bli kastrerad :-) Matte har bestämda åsikter om att detta bör göras på alla hundar och katter som inte ska ingå i aveln - och det blir alla djur i hushållet.
Jag behöver egentligen inte förklara mig, själv tycker jag att det är ganska inlysande varför jag tänker så, men i korta drag så är mina åsikter så att hundar och katter ju har en könsdrift som är rent instinktivt betingad, de känner ingen sexuel njutning och har därför inte behov av fungerande könsorgan för att fungera och må bra. Snarare tvärt emot är många av dem negativt påverkade av sin könsdrift och därför till och med mår bäst av att bli kastrerade. Att slippa tiklöp är en fördel för oss såklart, men jag tycker att fördelarna för tiken/hanhunden av att bli kastrerade är så stora att de kan kan rättfärdiggöra det på egen hand.
Nåväl, jag kan prata/skriva länge om kastrering av hund eftersom jag brinner så för det, men nu är Singel kastrerad i allafall och så här gick det till:
Singel har fått en lugnande spruta - inte många djur som ska opereras får somna i sin mattes famn...
Singel väljer en lättare alternativ sovställning...inte precis stressad av situationen!
Operationssalen är klar!
Venflon/kateter ilagt för lättare tillgänglighet
Bedövningen påbörjas med injektionsanestetika
En tub ska i luftstrupen, Singel är nu helt bedövad
Tuben är i!
Narkosgasen kopplas in och andningen övervakas noga av vet Zsofia och djursjukvårdare Monika (och inte minst av en hysterisk matte...)
Pulsen mäts i tungan
Dags för finputsning
Steriltvätt
På plats på operationsbordet, allt inkopplat inkl blodtrycksmätare (vit sladd)
Övervakning av hjärta, puls, tryck osv
Narkosapparat
Vätska tillförs för att undvika dehydrering
Allt är sterilt
Vet Elisabet börjar operationen (matte lättare nitisk)
Hudsnitt med fina små blodkärl
Snittet in till buken, man aktar noga att man inte skär på ett organ och säkrar därför med en pincett
Livmodern hittad!
Livmodern är den fina lilla rosa strängen som ligger skyddad av gulvitt fett. En livmoder kan växa till 15-20 gånger sin storlek vid dräktighet eller livmoderinfektion, men nu är den söt, fin och frisk mellan två löp.
Äggstocken har hittats och underbinds för att hindra blödning
Inte så mycket plats att jobba på
Frilagd äggstock med tillhörande livmoderhorn
Båda hornen med sina äggstockar är nu fria. Har tyvärr ingen bild på när livmodertappen underbinds och avlägsnas, men det är nästa steg.
Innersta lagret sys, bukhinna och innersta muskellager
Mulskellagret sys i hop i flera lager
Fina och täta stygn i underhuden
Man kan sy i huden eller knipsa ihop med agraffer, små stålklämmor
Många är dom!
Färdig att göra ren efter operationen, allt har gått bra och Singel flyttas till uppvaket
Trött och lite kall
Smärtstillad och vaknar långsamtSå här går det till, en stor operation men relativt okomplicerad :-) Efter 10 dagar tas stygnen och hunden är då helt opåverkad av operationen och kan se fram till ett liv utan risk för livmoderinfektion!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
