Skulle vilja leva hundra procent efter overskriftens ord. Leva som om varje sekund vore den sista, älska (och bli älskad) som att det vore avgörande för överlevnad och göra livet till ett livsförlängande skratt. Och faktum är att som den känslomänniska jag ju faktiskt är så lever jag ganska mycket efter ovanstående principer. Men ibland måste man påminna sig för livet blir för svårt att det bara händer av sig själv. När stressen, sorgerna, sjukdomar, tunga beslut, brustna hjärtan osv sätter in, ja då är det banne mig svårt att komma ihåg att se världen med ett glimt i ögat. Det finns tider då man vill ge upp.
Men ta vara på tiden. Ta vara på livet. Ta vara på kärleken och skratten. Öppna ögonen för det vackra, låt de små sakerna ta plats. Fyll ut med andetag, se kristalllerna i naturen. Se de vänliga ögonen runt dig, hör musiken. Sålla i minnena, bär med dig det du blir stark av. Njut av fantastiska ögonblick, börja om på nytt om det behövs. Smid din tillvaro, värna om den. Uppskatta kärleken om den finns och om inte, uppskatta att den kanske kommer. Låt vinden smeka din kind och är den kall, så njut av värmen när den kommer tillbaka. Tänd en brasa i ditt indre och fodra den med glöderna.
Kanske är livet, kärleken och skratten här i kort tid. Ta vara på dem alla.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar