Ordets kraft

Jag tänker på det här med ord. Jag värnar om språkets mångfald, försöker använda ett nyancerat språk och uppskattar när folk kan uttrycka sig korrekt och med precision. Jag avundas folk som med exakta ord kan pricka helt rätt i precis vad de vill uttrycka, oansett vad det är att de vill uttrycka. En känsla, en åsikt, en upplevelse. Samma beundran har jag inte för konstnärer, för de och jag pratar inte samma språk, vi forstår inte varandra alls. En tavla för mig kan ha fina färger eller fula färger, vara fin att se på eller rena rama kluddet. En skulptur kan föreställa något eller så gör den inte. Oansett vad har jag svårt att se att konstnären uttrycker något.

Men ord har makt. Ord är magiska, fängslande, värdefulla i sin korthet eller fulla längd. Det finns inga fula ord, det finns ord som har en ful betydning men bokstäver som har satts samman har alltid ett uttryck och ger ett intryck. Ord kan klargöra, skapa missförstånd, insikt, oreda och inte minst sätta punkt. Ord kan vara avgörande, vilseledande, manipulera och skapa historia. Vissa ord blir kult, ihågkomna och beundrade. Andra förstod man inget av och vissa vill man glömma i samma ögonblick de uttalades. Orden har utvecklats i århundraden och kommer att utvecklas länge länge till. Vilket annat redskap har ovanstående möjligheter och makt?

Var hittar man då dessa maktfulla ord? Inte alls svårt egentligen, det finns massor med klassiska ställen. Religiösa böcker, biografier, dokumentärböcker...you name it. Med internet finns det oceaner av ord och ord som sagts om ord. Ord som vänts, ord som har diskuterats, ord som har skapat nya ord. Ordekvilibrister och retoriker finns överallt på gott och intetsägande.  Konsten är kanske mer att hitta dem i de små som uttrycker sig så det går rätt in i hjärnbalken och stannar där. Det kan vara i en dagbok, en dokumentär på teve, en musiktext som hittar precis rätt, eller en vän som delar ett betraktande med dig. Jag som annars avskyr klyschor kan gång på gång förvånas över hur klockrena de är.

Jag tänker mycker över det som sägs. Ibland tänker jag inte över dem alls, de går inte in. Men språket betyder mycket och det att kunna uttrycka mig verbalt är viktigt för mig. Andras ord är viktiga, mina egna skriver jag ibland ner. En kartong med mina tankar, berättelser, fantasier och känslor har med åren fyllts till bredden och har sin plats där utan att återupptas. Jag pratar av mig i mina böcker och de är mina vänner. Jag läser musiktexter och blir ibland förundrad över geniala människor som kan berika oss i både musik och ord.

Jag kan inte uttrycka mig klarare än så här vad språket betyder för mig. Men jag kanske kan förklara det genom att citera Sarah Bernardt (1844-1923):
"Your Words are my food, your breath my wine. You are everything to me."

Men jag måste tamigfan lära mig att ibland ska jag bara hålla käften.