Idag kom då den första vårdagen som jag ser det. När solen värmer ens ansikte och man känner lite doft av gräset som stilla vaknar till liv. Fåglarna som sjunger lite högre än vanligt och de första flygfanskapen landar i ens näsa. Ja då minsann är det vår! Innan idag har vi mest lurats till att det har blivit vår, vi har fått känna aningen av den då och då, tillräckligt för att få upp hoppet som sedan har slagits ner med en käftsmäll sekunden efter.
Men idag har man märkt naturen sjuda av liv, inte minst för att det pippas och jökas och förökas vart man än vänder blicken. Hararna ger järnet på fälten, duvor och kråkor använder linden utanför mitt kontorsfönster och dom jävla stararna väcker mig tidigt på morgonen när de absolut ska ha in hela buskar under taket. Stona går feta utanför i hagen och spricker vilken sekund som helst med sina vårföl. Bonden sprider skit och skitlukt med en galens envishet och jag njuter och drar in härligheten helt ner i lungorna. Päls från Lekas trimning idag försvann snabbt som attan och ger kanske extra värme och skydd för en liten ny blåmes. Överallt håller naturen på att vakna i vacker förväntan om det som komma ska. Och inte minst är dagarna så mycket längre nu att det rent faktiskt känns som att man själv kan börja vakna ur sitt ide och bege sig ut i världen och ta emot den med öppna armar. Välkommen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar