Morgondis

Någon morgonmänniska är jag ju inte. Allt som betyder gå upp innan halv 8 betyder en kamp om vem som vinner (samvetet eller jag). Kommer jag väl ur sängen betyder det ju inte att jag vaknar, utan mest att jag sitter och stirrar och kämpar vidare mot samvetet.

Men i morse var en av de dagar då jag vaknade till. Förundrad av det vackra som uppstår när nattens kyla möter dagens värme och ljus. Ljuvligt stilla men ändå dånande av liv.

Tiden fanns inte till mängdfotografering. Men jag hann med detta som visar hur hängmattan åter gör sig klar till sen-eftermiddagens samvaro. Kanske en av årets sista.