Degeberga "antik" marknad

Jag älskar ju "antik", ja altså både antik och även att gå på loppmarknader, fast inte lika mycket som jag gillar antikmarknader. Hade i tidningen Antik och Auktion läst om en synnerligen välbesökt antikmarknad i Degeberga, en dag varje år och så fylld med fynd och antikviteter att uppköparna står i kö hela natten för att få första tjing på det värdefullaste. Precis i min semestersmak tänkte jag, DIT åker jag! Behöver ju lite ditt och datt till rosa huset, bla ett efterlängtat hörnskåp till köket som jag vet PRECIS hur ska vara :-) Bäst att vara i god tid tänkte jag, marknaden öppnar kl 8, så inte en sekund senare än det ska jag vara på plats... Mao upp med tuppen, vilket är ett projekt i sig själv! Men upp kom jag till allas förvåning (inkl Leka som nu har vant sig vid att sova länge på morgonen).

Antik och antik...ja överdrivelse främjar ju förståelsen! Men en gigantisk loppmarknad var det i allafall! En massa "antikt" skit och värdelösa prylar, precis som sig hör och bör och det är ändå alltid kul att titta igenom samlingarna. Men de antika varorna fick jag titta längre efter och faktiskt så hittade jag absolut ingenting jag ville ha - förutom än en gris till samligen. Antik gris? Nej! Annorlunda? Ja, lite...

Efter att ha tittat runt en stund så bestämde jag mig för att detta skulle bli Lekas intro till marknadernas värld, fast det var mer folk än jag tyckte var optimalt till ett intro. De andra hundarna är sedan länge luttrade, nosar inte på något, struntar i andra hundar och sitter snällt kvar utanför bordet om matte skulle behöva gå på en närmare inspektion. Minns med glädje och hjärtsnörp alla marknader som Liff och jag besökt genom åren, hon & jag jag & hon. Liff bärandes på det jag inhandlat i den gamla korgen hon alltid gick runt med i munnen. Mitt hjärta!

Leka tog det hur coolt som helst och imponerade mig faktiskt! Det var mycket folk och till att börja med anpassade jag vår rutt så det inte fanns någon risk att hon skulle bli trampad på eller bli rädd för något. Men hon gick med som hon inte hade gjort annat (på sin tredje gång i koppel), var glad och nyfiken och hälsade på dem som ville det. Nosade på många konstiga grejor och angrepp en presenning. Jag vågade mig derför in i folkmassan och därmed in och ut bland folk, det gick hur bra som helst :o) En rolig upplevelse för Leka och inte minst nyttig!

En kreativ fotograf hade naturligtvis tagit "stämningsbilder", närbilder och sedan fotoshoppat dom lite gammeldags svartvita eller något. Men jag fotar bara rätt upp och ner, precis som alla andra turister. I det ingår att de blir lite suddiga...

En dag... ska jag ta en BRA bild på dessa vackra djur! En dag...

Min Leksak

Leka är nu 14 veckor gammal. Tiden går fort och tack för det! Valpar är söta och roliga men också krävande och jobbiga (man är totalt uppbunden om inte annat!), för mig är valptiden mest en transportsträcka fram till den roliga träningen på allvar kan sätta igång :o) Men gulliga det är dom!

Leka tar livet med en klackspark! Livet är till för henne och så är även resten av hushållet... Från morgon till kväll bör all uppmärksamhet kretsa kring henne och förvåningen är stor när så inte alltid är tillfället. Envis som få ger hon sig inte i första taget och jag har fått fler grå hår än jag hade räknat med denna sommaren. Tack gode gud för hårfärgnings produkter.

Det är mycket hund och mycket fart i den lilla tjejen men som tur är verkar hon ha en bra skalle så än så länge söker hon mycket kontakt och matte får gärna vara med i leken. Börjar så smått förstå att det kan löna sig att hålla koll på matte på promenaden, annars är man plötsligt väldigt ensam... Är inte direkt rädd för någonting men har en naturlig respekt för det okända. Hoppas dock att katten snart ger henne en ordentlig känga, de få klor som har borrat sig in i valpfettet har inte gett önskat resultat, katten behandlas som ett mjukisdjur som rör sig och låter samtidigt - helt oemotståndligt för Leka men fruktansvärt tröttsamt för oss andra, inte minst för min hundälskande katt...

Leka har deltagit i första kullträffen tillsammans med Kenzo, Azzaro och Jazzå. Ett par mysiga timmar där hon även gick i koppel för andra gången i sitt liv. Matte har glömt att man måste lära valpar sånt... Skönt för valparna att träffa andra och bra att träningen innehöll passivitet, det tränar man inte på hemma precis. Vi fick uppgifter med oss hem och snart kan träningen bli lite mer på allvar. Leka längtar redan efter start i nkl...

Är helkass på att bjuda hem kompisar...

Dom som känner mig bäst vet att det är bra att bjuda hem sig själv till mig! Sagt och gjort, bästisarna från Onsala, min "släkt" (min egna biologiska har jag inte mycket gemensamhet med) kom till Rosa Huset en ljuvlig sommardag/kväll för övernattning. Med sig hade de underbara skaldjur, såser och inte minst eget övernattningahus och det jag glömt köpa i form av yoghurt, bröd, ägg, kaviar, the utan smak, Loka med smak, brödkorg storlek large osv. Med var också ett par långhåriga, Lisa och Cirka. En härlig inledning på semestern :o)

En leksakshund på sin första kurs som passiv

Att ha med en 11-veckors huligan på kurs är väl inte alltid optimalt men faktum var ju att det gick så bra så. Bästisen Rea var med så då kör man dragkamp med bästa Burberry kopplet, men även brorsan Jazzå samt Aska, Texas, Tosca och TeaTwo var med som underhållning (endast för henne tycktes hon tänka...). Kul med så många valpar i nära åldrar och inte minst härligt att titta på för oss andra! Vi ville ha tagit en bild med alla valparna samlat, tyvärr blev det inte tid till det.

"Det ska va gött å leeva..." Leka i Ing-Maris knä

Tunga UT!! Duktig hund

Hon är grymt lydig asså, Singelhunden

Kurs för Kicki och Bolly

En efterlängtad kurs för Kicki och Bolly hade arrangerats av Ingela och Margret på Ingelas finfina marker. Träningen med Singel veckan innan hade varit rena katastrofen, ingenting fungerade och hon hade varit låg och ledsen och som förra året när borrelian var som värst. Jag funderade på att strunta i kursen, vill ju inte utsätta min hund för orättvisa i kropp och själ och ingen av oss behövde mer vatten på vår dåliga självförtroende-kvarn. Men vilken tur att jag åkte! Helgen blev absolut så bra som den kunde :o)

Och Singelpingelpongel klarade sig bra, hurra! Instruktörerna fyllde mina förväntningar med råge, hade en fantastisk attityd, bra övningar, oändlig energi och viktigast av allt: förmågan att ge kritik utan att någon behövde känna sig som en eländes elände förare. Många instruktörer kan lära av detta...
Tar med mig många träningssaker från helgen men här är några plock:

• Man ser till att varje hund avslutar med en positiv övning även om det tar tid från de andra ekipagen, det måste man bjuda på som träningskamrat.



• Hunden ser i bilder



• Gå ut till hunden där övningen gått snett istället för att kalla hem



• Låt inte en svår övning begränsa utan hjälp hunden igenom den istället



• Beröm mera!



• Gå fler kurser för Kicki och Bolly ;o)

Över huvud taget var det en alldeles underbar helg som Ingela och Margret fixat, de hade tänkt på allt, boendet var bra, träningsmarkerna bra, maten helt fantastisk och hemmagjord (lyx!) och inte minst var det en härlig grupp människor som var med, gamla vänner och nya bekanta. Själv var jag glad att Theresia med sin Rea kunde vara med som funkis/åskådare på sin allra första retrieverkurs, min goa kompis som blev jättemotiverad, härligt!

Tack alla för en utomordentlig helg, hoppas att vi gör det till en tradition :o)





Fotgående med störning och stoppsignals träning med Snigelen