Ligger det i betraktarens ögon?

Tutankhamun

Jag är ingen museumsfantast. Sällan jag går på museer med fasta utställningar och definitivt inte om det är konst. Konst har aldrig fascinerat mig (med ett par undantag, som tex Dali). Foto is da thäng däremot, kalla det modern konst kanske? Det är i allafall ett bilduttryck som gör intryck på mig och som jag kan förstå. Men det är sällan att jag besöker fotoutställningar också, beundrar mest på nätet. Jag älskar ju att titta på andras foton och har gjort de sedan jag var liten, innan man kunde fippla med digitala hjälpmedel som man kan idag.

Men ibland vill jag se saker som har historiskt värde och just en sådan är utställningen om Tutankhamuns grav. De som känner mig bäst vet att jag har en faiblesse för forna religioner, Illiaden och Odysseen, Homer, mytologi osv. Så jag ville hemskt gärna se utställningen och det är jag glad att jag gjorde! Proffsigt framställd, informativ och i lugn atmosfär. Och så fick man fota!

 

 

Ett hej då

Ett ljus

Vet ni? Om man känner sig lite nere och det är lite trist. Då kan man tända ett ljus för dem man tycker om. Jag har turen att kunna tända ljus för riktigt många. Av värmen från ljusen mår man mycket bättre. Prova!

Hösten

Okej, jag ger mig. Dagar som idag är det faktiskt inte lätt att tycka om hösten. Kallt är det förvisso inte men det är grått i grått (ja alltså alla bladen är ju inte helt borta från träden än så lite orangea ljuspunkter finns det ju), vinden är liksom tjock på något vis och dagarna är korta. Man är banne mig inte precis pigg, varje morgon är en kamp mot sig själv om att inte skita i allt ihop och bara ligga kvar..och mysa, sova och eventuellt läsa en bra bok. Men inte mer. Tog in min sådan där anti-vinter-depressions lampa som man ska ha och vakna upp med på morgonen, men hade glömt hur jävla asjobbigt ljus den bländar en med och hur himla lätt det är att bara vända ryggen mot den och dra upp täcket över huvudet. Hundarna är understimulerade för att man inte hinner göra något med dem innan dagsljuset försvinner och ens egen kondis försvinner med ljuset för att man inte vill få dåligt självvärde på ett gym. Förhållanden tar slut, det hör liksom till på hösten, man kan ju inte leva på sommarens beruselse nu när det är höst? Har gjort slut med ett par stycken själv, bara för att det hör till liksom. Lika bra, det hör som sagt till på hösten. Det kräver en extra insats att må bra på hösten! Man måste se till att skapa egna ljuspunkter, att komma ihåg att man själv är herre över sin egen livskvalitet, att kunna se ljus i mörkret. Man måste tvinga sig att se det vackra omkring sig, att stanna upp och uppskatta. Man kan få ta mer än man ger och låta det vara helt okej ett litet tag... Man kan tex låta det vara helt okej att ta en vacker höstbild från nätet och sätta in den på sin ouppdaterade blogg och bara njuta av färgerna och tänka sig till en promenad med lyckliga hundar i frasiga löv efterföljt av varm choklad på en vindstilla plats i solen. Och låta den bilden vara tillräcklig för att det ska bli en bättre dag (och inte tänka på att man är fan så kass som inte har kunnat ta en bra höstbild själv som man kan använda på sin bloggfan). Man måste kunna se ljuset. Och man måste sluta irritera sig över att man inte kan se att ovanstående faktiskt är skrivet i flera avsnitt....