Gott nytt år!

Hade tänkt skriva status och visa bilder från året som gått, men ingen har läst mina senaste två inlägg så jag orkar inte lägga energi på det :-)

Julefrid i hus

Jag brukar ju vara en hejare på julstämning! Det hängs upp saker i huset, det bakas och det handlas, pysslas och planeras, det pussas och kramas och njuts av julmusik.

Andan har väl inte helt fallit på i år, nytt jobb, sjukdomar här och var hos när och fjärn och kanske det faktum att jag inte firar jul i Rosa Huset i år utan hos mamma gör kanske att jag inte har behövt fixa något specielt, inget har varit nödvändigt att ta fram, däremot har jag stressat över att jag kanske allra helst hade varit utan julen i år.

Men nu är den här! Första semesterdagen är över, i övermorgon är det julafton. Ni kan läsa i ett gammalt inlägg här på bloggen hur vi firar i vår familj men jag vill härmed önska mina kära vänner, bekanta och alla som läser bloggen en riktigt GOD, UNDERBAR och LUGN JUL! Många hälsningar från Karen med flock

Julafton i Rosa Huset 2011 med levande ljus i granen såklart!

 

Adventsljusstaken är inte längre hemmagjord pga platsbrist

i vardagsrummet, men ger en mysig stämning ändå :-)

Lycka är att se det lilla

Det allra bästa med Sverige är för mig naturen. Så otroligt vacker, mångsidig, speciell och givande. Jag kan få precis den natur jag önskar mig för dagen, vilken otrolig lyx jag har runt knutarna! En annan lyx är få uppleva årstiderna, att njuta av deras olikheter i en period och få länga till den kommande. Jag håller dock SKARPT på månadernas årstid indelning och tycker väl inte alltid att han som planerar hur de ska förlöpa har läst in sig på hur de ska gå till. Nu tex har vi VINTER och inte en långdragen höst med regn, brunt-i-grått och diverse rusk.

Jag är ju så himla förtjust i vintern och är inte specielt störd av mörkret. Naturen ligger i sin vintervila och tar igen sig inför våren och sommarens kraftansträngning. Djuren taggar ner, rör sig i mindre områden och vilar mer. Vi människor borde göra samma, kanske inte gå i ide men ta det lugnare, inse att vi kanske inte är så långt från djuren och helt enkelt inse att vi inte kan prestera som vi kan göra på vår och sommar. Varken mentalt eller fysiskt. Men samhället fungerar inte så, vi jagar på som vanligt för att vi inte har något val, med sjukdomar, stress och inskränkthet till följd.

Jag lever upp de dagar då det är kallt, snö, frost och sol. Jag suger ljuset till mig som en svamp, rör mig mer, skrattar mer än vanligt. Jag börjar se det lilla och är mer ute i naturen än inne. Naturens skönhet tar andan ur mig i sådanna lägen! Till exempel kan jag se att till och med taggtråd, som ju symboliserar tortyr, smärta och orättvisor, ändå kan se så vacker ut i vinterskrud... Ta vara på de små ögonblicken i livet och bär dem med dig när det ser lite mörkare ut.

 

Vännen min

Kisselill låg nu till kvällen som alltsom oftast uppkrupen i min famn i soffan, som en värmedunk av liv och trygghet. Och som så ofta förr fick jag maka bort honom...hans spinnande på min bröstkorg har en djup sedativ effekt på mig, jag kände hur pulsen gick ner, likaså ögonlocken och min kroppshållning...det är lika säkert varje gång, jag kan inte hålla mig vaken. Och att somna varje kväll kl 19 i soffan, för att sedan sömndrucken asa mig upp i säng när jag vaknar till igen ett par timmar senare är ett icke-vinnande koncept!
Så undan med Kisse som la sig makligt tillrätta på en kudde som hamnat uppe på soffryggen. Jag satt och tittade lite på honom, min fina goa vän som spinnande la sina framtassar under sig och tittade tillbaka. Jag tar ett kort till bloggen tänkte jag och så skriver jag någonting fint, alltså något fint till honom. Men vet ni vad? Jag nöjer mig med att lägga upp bilden, för idag är jag för trött för att skriva fint. Men jag kan tänka. Och jag tänker på hur mycket jag älskar denna varelse. Han är fullkomlig, så är det bara.

Ymer 13½

Vinterns egna juveler

Jag älskar ju vintern! Dagar som idag med lagom snö på vägarna, mer snö i naturen, kallt (precis innan snoret fryser i näsan, då är det perfekt), blå blå himmel, vindstilla, solen värmer...och så dessa underbara kristaller som glimtar, blänker, dansar och flörtar med oss. Dessa naturens under som ändrar skepnad medan vi ser på dem, när vi ändrar vinkel på dem när vi flyttar oss i förhållande till solen, när vi närmar oss dem med andakt och som förnyas framför ögonen på oss när vi rör dem det minsta lilla. Jag tycker att de är så oändligt vackra och fascinerande och jag drömmer varje år om att fota dem i sin perfektion, varje kristall så unik - men det blir aldrig som jag vill. Makrofotografering får man öva sig länge på, görs bäst med stativ och tålamod, det är mest där det går snett... Men en dag, ska jag få en bild på en glimrande briljant, en funklande stjärna, ett smycke i naturen..en dag kommer kristallen med mig hem för att sprida glädje hos mig i evig tid.