Vårens allraste bästaste

Länge sedan jag höll på med häst nu. Länge sedan jag red, mockade, smörjde sadlar, fixade, donade, kämpade och hade det där gedigna intresset som gjorde att jag hängde med i stamtavlor och resultatlistor. Men lusten att ta upp det där intresset har jag fortfarande! Och jag har turen att bo på ett ställe där jag har allt det mysiga med hästar tillgängligt. Att pussa på dom, krama på dom. Borsta när man vill, mocka när man vill. Och framför allt vara nära och känna doften och samhörigheten som ger så mycket av allt det goda i kroppen av värme, lugn och stillsamhet. Att ha det nära inpå är lyx för mig och saknaden är stor när det är tomt i stallet.

En alldeles egen och särskild plats i hjärtat har allas vår Danne. Olycksfågeln med ett sinne av guld. Klok, vacker och alldeles alldeles underbar! Fast han råkar ut för olyckor och sjukdomar med jämna mellanrum har han aldrig mist sitt goda humör och sin tillit till sina omgivningar. Han var hingst länge men det märktes knappt, lika snäll som dagen är lång.

Danne har blivit pappa till ett par finfina föl genom åren. Den senaste sonen föddes i förrgår och valde att komma till världen 3-4 veckor för tidigt. Till stor överraskning för omgivningarna och inte minst hans mamma som inte hann producera någon mjölk alls. Det såg inte bra ut för den lille men med råmjölk från ett annat sto, några mjölkstimulerande injektioner till mamma och mycket TLC till båda ser det nu bättre ut och vi hoppas på det bästa! Med Danne som pappa kan man inte annat än värna extra mycket om den lilla fölungen och man blir så rörd när man hör att det smaskas :-). Lycka till i livet du lilla parvel...

Vår! Forår! Spring!

Jag är ju normalt ganska ointresserad av vädret. Ja, eller det är jag ju inte egentligen men jag finner mig i det och accepterar det mesta utom blåst och allt över exakt 24 grader. Men i år har det varit TUFFT att skita i att våren aldrig kommer, nu behöver man den ju faktiskt i kropp och själ.

Idag kom då den första vårdagen som jag ser det. När solen värmer ens ansikte och man känner lite doft av gräset som stilla vaknar till liv. Fåglarna som sjunger lite högre än vanligt och de första flygfanskapen landar i ens näsa. Ja då minsann är det vår! Innan idag har vi mest lurats till att det har blivit vår, vi har fått känna aningen av den då och då, tillräckligt för att få upp hoppet som sedan har slagits ner med en käftsmäll sekunden efter.

Men idag har man märkt naturen sjuda av liv, inte minst för att det pippas och jökas och förökas vart man än vänder blicken. Hararna ger järnet på fälten, duvor och kråkor använder linden utanför mitt kontorsfönster och dom jävla stararna väcker mig tidigt på morgonen när de absolut ska ha in hela buskar under taket. Stona går feta utanför i hagen och spricker vilken sekund som helst med sina vårföl. Bonden sprider skit och skitlukt med en galens envishet och jag njuter och drar in härligheten helt ner i lungorna. Päls från Lekas trimning idag försvann snabbt som attan och ger kanske extra värme och skydd för en liten ny blåmes. Överallt håller naturen på att vakna i vacker förväntan om det som komma ska. Och inte minst är dagarna så mycket längre nu att det rent faktiskt känns som att man själv kan börja vakna ur sitt ide och bege sig ut i världen och ta emot den med öppna armar. Välkommen!