Morgonstund HAR guld i mun

Alla som känner mig bra vet att jag absolut inte är en morgonmänniska :-) Visst, jag kan gå upp om jag absolut måste, jag kan till och med klä på mig och ge dogsen mat men vaknar på riktigt det gör jag inte förrän efter lunch... Men två saker kan verkligen få igång mig till och med på morgonen, hundprov och fotograferandet!

Vi hade skymtat fiskgjusen segla kring sitt bo, dessemellan komma med sitt karakteristiska skri. Den skarpa eftermiddagsolen gjorde att man fick kisa ordentligt för att se den...vilket jag såklart ändå inte kunde, halvblind som jag är i för svaga glasögon. Kameran var inte med, jag kunde fortsätta att koncentrera mig på hundträningen som jag var där för i första hand.

Smittad av min entusiasm och iver (och kanske lite påverkad av de kalla ölen i den varma badtunnan) för att få fotografera denna vackra fågel lovade Janne mig att hans fyrhjuling skulle vara klar för mig på morgonstunden, redo att ta mig ut till fåglarna.

Det var en magisk morgon på Sjöön utanför Borgstena. Solen smekte liv i fä med mjuka strålar. Sjöarna tog emot och lät sina älvor dansa, fåglarna tackade med sång. Satt och tittade ut på denna skådeplats en stund, tog emot varenda intryck. Och ja den var klar, den lilla sötingen på fyra hjul.

 

 

 

Det påminde mig om tidiga ridturer i unga år. Lugnt och stilla för att inte väcka andra. En stilla ritt för att vara ett med hästen, ett med naturen. Få tid att ta in alla intryck, dofter, ljud, alla väsen. Denna morgon blev turen kortare än min ungdoms naturupplevelser, parkerade en bit bort för att inte störa gjusen allt för mycket. Men jag är ju inte direkt en liten smygare så när jag väl var framme hade pippi ändå full koll :-)

 

Vi fick ett par timmar tillsammans han och jag. Först lite misstänksamma mot varandra, han för att jag var en opålitlig inkräktare, jag för att jag tyckte att jag inte alls var en opålitlig inkräktare Men efter ett tag kunde vi båda andas ut och pippi bestämde sig för att det var dags att vakna... Eller så blev han bara väldigt trött på fiskmåsen som tyckte att denna något större fågel var lite väl nära hans bo mitt ute på sjön och attackerade ett par gånger. Inte vet jag. Men jag tror att fiskgjusen gjorde sig vacker för mig denna morgon, bara för mig. Och jag är evigt tacksam för de timmarna vi fick tillsammans, då det var bara han och jag. När världen utanför inte fanns och morgonen var som en dröm...