På vägen hem ser jag, alldeles bakom Hörsdal, två stora fåglar som sitter ganska långt bort på en åker och jag stannar bilen. Har oturen att den ena skräms och flyger iväg, men den andra lite mindre sitte kvar och angriper ivrigt sitt byte. Får flera bra bilder, men det grämer mig att den andra - som sitter och skriker för för fulla muggar i ett träd 50 meter bort - inte kommer ner igen. Ska just ge upp (jaja, tålamodet är ju inte långt) ser jag ur vitögat att han seglar ner från sin gren.
Fick följande bilder (klicka gärna för att förstora):
Den större ormvråken ser till att få bort den andra med en gång, ja okej hon hade ju för all del ätit själv en bra stund, men jag ser dom inte äta tillsammans igen och till sist är även hanen nöjd och lämnar bytet. Tillsammans flyger dom bort över Hörsgård.
Singel och jag tar oss en titt på vad det var för gott dom åt på och vem gillar inte andstek? :o) De har tagit det fina köttet på bröst och lår och lämnat resten av kroppen åt mindre kräsna.
Jag är så glad över denna upplevelse och vet ni vad? Allt har ramlat på plats!
Vilka fantastiska bilder! Måste vara både en kanonkamera och en kanonfotograf!
SvaraRaderaOch visst är skogspromenader bra för hjärnkontoret!
vilken härlig naturupplevelse du o singel fick, o fina bilder blev det oxå!
SvaraRaderaHallo....det var min pappas stackars and de kalasade på, tror jag.
SvaraRaderaMen suveräna bilder.
Så underbara bilder!!!! Jag "måste" ha mina promenader för att tänka och stressa av..Annica med Pingel Kringel mfl ;-)
SvaraRaderaVilken upplevelse och sådan tur att du hade kameran i högsta hugg och kunde dela med dej till oss andra de fantastiska bilderna.
SvaraRaderaMen - var är snön???